Har ni tänkt på hur snabbt livet kan vända?

Igår i stallet, så hörde jag plötsligt ett skrik. Små tjejerna skrek helt frenetiskt och Fredrik skrek "För helvete, stanna!". Jag fattade noll. Såg plötsligt Fredrik komma gåendes med bestämda steg på cykelbanan, sen vände han och sprang tillbaka och sen kom han körades i 190 med bilen. Jag fattade fortfarande ingenting. Tjejerna fortsatte skrika. Då gick jag ner till stallplanen och ser Pia sitta ner vid rabatten. Småtjejerna gråter och såklart (nyfiken som jag är) så går jag fram till rabatten.. där ligger lilla Tiger (Katten) död. Blod överallt och ena ögat har lossnat och hänger i endast en tråd från den blodiga ögonhålan. Bara en timme tidigare så hade jag och Maria varit ute och gått med Yoru och Blitz, och då hade Tiger blivit rädd för Yoru och hoppat till i buskarna. Den livfulla lilla katten låg nu, endast en timme senare, död i buskarna.. påkörd av en bil. Det hemska va också att bilen bara stack. Jag tycker att det är så jävla dåligt att bara sticka! Tror ni jag blev nojig sen när jag kommer hem till mina små kisemisar eller?

Vaknade säkert sju gånger igår natt, jättestressad. Utan någon riktig anledning. Ser fortfarande bilden av lilla Tiger, som ligger helt livlöst i rabatten, i mitt huvud. Kan inte riktigt ta in att han är borta.

Det är hemskt att livet kan vända så snabbt. På en bråkdel av en sekund.