My happy ending...

Hoppträning med min lilla prins ida. Va först sjuuukt taggad! Men sen fick jag veta att den skulle vara utomhus.... naj. De e kallt ock skit, kände liksom bara "fan, jag orkar inte..". Stressade som en galning för att hinna hem från skolan och sen ner till stallet (träningen börjar halv 6, måste rida från stallet 5, betyder att jag måste vara i stallet halv 5 för att hinna fixa Blitzen, jag slutade typ halv 4, Mamma kom typ 4, va tvungen att åka inom och köpa en baguette till mig eftersom jag inte skulle hinna äta ngt innan träningen och jag tog samtidigt ut pengar till träningen, skuttade snabbt in i bilen igen och åt baguetten på vägen hem, sprang in och bytte snabbt om och åkte sen ner till stallet... och allt detta skulle jag hinna på 30 min?! skulle inte tro det. Kom inte till stallet förrän kvart i så det blev till att stressa sönder där också.. men men) Väl på träningen va det AS KUL! Blitz va sjukt duktig!!! Micke sa att vi har utvecklats jättemycket och utvecklas hela tiden! De e så kul att höra! Det känns verkligen som att det går framåt och de e helt underbart. Taggar redan till nästa hoppträning! Dock ett lite tipps, ät inte en jättebaguette och sen hoppträna.. fick världens håll i början!! Men det gick som tur va över efter en stund.


Som sagt det är December imon... då e det bara 13 dagar kvar tills jag fyller år!! Jiha! Men seriöst, det känns inte som December. Snarare September.. Var är min mysiga julkänsla?! Snön?! Mysbelysningen?! Mjööök.. jag gillar inte detta "mellanmjölksvädret". Vill ha riktig mysig julvinter nu ju..

Aja imon ska vi simma med klassen på idrotten (eh.. gjorde de typ 20 ggr förra terminen/året (?!) så vaf i hela friden ska vi göra det igen?! Aja de e la mys.) Mihihi detta innebär att jag lyckas smita ifrån tyskan och slutar tidigare! Dessutom så har jag sovmorgon också. 2 lektioner som jag slipper på morgonen. Såå skönt!!

Btw jag höll ju på och dö av nervositet inför detta jäkla engelska talet som vi skulle hålla (HATAR att redovisa!!! får typ panikattacker och dör.. nästan iaf). Gjorde det ida och fick... MVG. Omfg. Men det kändes faktiskt bra och Mirjam va jättenöjd så de va himla skönt! Va liksom bara tvungen att säga det. Hade verkligen "ångest" över det. Men va tror ni inte snurrade och upprepades om och om igen i mitt huvud på träningen ida?! Jo engelska-redovisningen såklart... galet.
Aja nu ska jag sova lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0